Motivational Interviewing (MI)



I dag har jag fått ett kursbevis i Motiverande Samtal. Det har fått sitt namn från engelskans Motivational Interviewing (MI). Motiverande Samtal är en förändringsinriktad, klientcentrerad och samtidigt styrande samtalsmetodik, som främst används inom "livsstilsområdet". Det använda alltså för att ändra ett oönskat beteende hos en person. Det kan vara allt från att sluta röka till att gå i skolan (det finns en del mellan dem)... Det rymmer alltså ett stort spektra av problem - som är till för att förändras. Det hela utgår från klienten själv och det är denne som ska hitta motivation för att ändra sitt beteende och det är klienten som bestämmer takten på sitt förändringsarbete.


Vi har under kursens gång kommit in på den danske filosofen Sören Kirkegaard, som sa väldigt många kloka saker och då bland annat om begreppet 'motivation'. Ofta tar vi den enkla vägen med att enbart säga "denna person är inte motiverad". Vi ska fråga oss: "för VAD är denna person motiverad?" 



"Om jag - Søren Aabye Kierkegaard - vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när han tror att han kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon person måste jag visserligen förstå mer än vad hon/han gör, men först och främst förstå det hon/han förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag endå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andra i stället för att hjälpa.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa."


Så klok...







Debattartikel på regnbågsdagen



Debattartikel i NWT den 17 oktober 2009


En fråga som Öppna Moderater driver just nu handlar om att det ska vara lika för alla par – lesbiska, som heterosexuella – när det handlar om insemination, skriver Anna Nilsson.


Barack Obama står bakom en ny lag som säger att öppet homosexuella skall kunna få vara verksamma inom det militära i USA. Den nu rådande don't ask, don't tell-policyn innebär att homosexuella som inte tiger om sin sexuella läggning tvingas att sluta och ge upp sin plats inom det militära. Det militära i USA är i starkt behov av en snar förändring och jag tycker mig se vad jag trodde var en svunnen tid – en tid då man fortfarande såg homosexualitet som en sjukdom och bisexualitet som någonting kriminellt.


Jag är medveten om att Sverige redan gjort många bra förändringar för människors rättigheter, men det finns fortfarande mycket arbete kvar att göra. I dag finns, de facto, regnbågsfamiljer av olika konstellationer, som i stora delar saknar det rättsliga skydd andra familjer har tillgång till. Ett steg i rätt riktning inom just detta område var självklart när den nuvarande alliansregeringen införde en könsneutral äktenskapslagstiftning där lika rättigheter och skyldigheter gäller för samtliga – oberoende av om man väljer att dela sitt liv med någon av ett motsatt kön eller om man väljer att dela det med någon av samma kön som det egna.


En fråga som Öppna Moderater driver just nu handlar om att det ska vara lika för alla par – lesbiska, som heterosexuella – när det handlar om insemination. Nuvarande situation innebär en extremt stor skillnad i hur landstingen ser och behandlar denna fråga. Allt från kostnad till antalet försök har en hög differens då man gör en jämförelse mellan lesbiska och heterosexuella par. Detta är ett tydligt exempel på att diskriminering är ett rådande problem, som existerar runt om i landet lagom.

För att på ett mer kraftfullt sätt kunna motverka diskriminering av olika slag, har sittande alliansregering även samordnat alla diskrimineringslagarna till en gemensam lagstiftning och det har bildats en enskild myndighet som har det övergripande ansvaret inom detta område. Jag hoppas att detta kommer leda till att problem, som annars varit av svårgripbar karaktär, nu lättare kan granskas och hanteras på ett bättre sätt.


Diskriminering och kränkande behandling är någonting som finns närmare oss än vad vi alla kan tro eller önska. Därför är det av yttersta vikt att lyfta upp skolans centrala roll i arbetet med människans värdegrund. Det är på ett tidigt stadium i en individs liv som de grundläggande värderingarna bör sättas, utan att på något vis fastslå att dessa värderingar är huggna i sten. Vi är alla människor, som kan lära efter tid. En viktig förändring som den nya diskrimineringslagen fört med sig är att den ställer krav på skolan. Skolan skall nu främja likabehandling och aktivt arbeta mot diskriminering.


Vi är alla en del i ett förändringsarbete, där fördomar inte skall få ha större plats än förståelsen för våra medmänniskor. Jag är säker på att Barack Obama kommer att kunna se tillbaka på den nu rådande policyn i USA och skaka på huvudet. Precis som vi gör nu när vi tänker tillbaka på tiden då homosexualitet var en sjukdom och bisexualitet var någonting kriminellt.


Anna Nilsson (M)




vill du läsa artikeln på webbtidningen? klicka på bilden...


Bra att kunna flera språk



På mitt jobb har vi denna vecka haft italienare på besök. Det har varit trevligt. Jag är ju inte den som är den, som man brukar säga, utan jag blev ju lite nyfiken när det väl kom lite nytt folk in i fikarummet.


Försiktigt säger våra gäster: "hello". Jag skjuter ut stolen lyfter handen och i ett svep tar jag i från tårna och utbrister högt och tydligt: "buon giorno". Här kanske det är läge att säga att jag bara kan ett ord till på italienska. De italienska vännerna tittar på mig med stora ögon och vet inte riktigt hur de ska tackla denna situation. Jag ser hur de tänker: "men vadå? är vi inte i Sverige? Här ska ju alla sitta tysta och nicka och gilla läget! De ska väl ändå inte ta för sig?"


Ja, de sa nåt på italienska till mig. Jag log. Sa: "trevligt att träffas" (på svenska), tog tag i bordet igen och hasade tillbaka stolen till utgångsläge.


När de var på väg ut genom dörren igen fick jag åter luft i lungorna och utbrast, lika högt som innan: "arrivederci", med en armsvningning, som skulle kunna slå ut vilket rödvinsglas som helst, även denna gång.



Fångar är också människor med familj



Efter träningen i kväll, som för övrigt var riktigt hård och som gjort att jag nu sitter här med skakande händer, så hann jag att se slutet på ett nytt program som tv 4 visar. Programmet heter Inlåst och handlar om unga killar som alla, på olika sätt, har hamnat i klammeri med rättvisan och har nu valt att frivilligt gå in i fängelset och leva ett liv så likt en "riktig" fånges som möjligt. I slutet av programmet fick de vars en mentor, som själva varit straffade och suttit i fängelse.


En av de före detta fångarna sa i en enskild intervju att han åkt in och ut ur fängelse många gånger och varje gång frågade han sig själv: "hur kunde detta hända? Jag lovade ju mig själv att det aldrig skulle hända igen!"


Det är alltså inte så enkelt att ta sig tillbaka in i samhället om man en gång har lämnat det. Det är inte lätt att veta var det är bäst att börja sitt arbete när man har hamnat snett. Speciellt inte om andra människor i samhället fortsätter resonera som de gör. Jag har hört folk säga: "lås in dem och släng bort nyckeln". Jag brukar ställa det i motljuset och fråga dem vad de tror att den kriminellas mamma, pappa, fru eller barn skulle tycka om det. Det är så mycket som ligger till grund för att en individ ska hamna snett i livet, det är ingenting som sker över en natt. Uppväxtvillkor är en av de orsaker som kan ligga i startgropen till den kriminella banan. Det finns inget som är så enkelt som att döma andra, men att sätta sig in i hur en annan individ kan känna, tänka och ångra är någonting unikt och är få förunnat. 


En dag, så kommer de fångar som avtjänat sitt straff ut i det verkliga samhället igen och de kan komma att bli just Din granne! Om vi lyssnar på de som tycker att vi borde behandla andra människor som burhöns, skulle Du då verkligen vilja att ha den personen som suttit så totalt avskärmat från samhället som vi lever och verkar i, som Din granne?


Någonstans måste vi börja inse att vi lever i ett gemensamt samhälle där vi måste stötta, hjälpa och föra varandra framåt!  



RSS 2.0