Barndomsminnen som kommer igen...



One, two, Freddy's coming for you
Three, four, better lock your door
Five, six, grab your crucifix
Seven, eight, better stay up late
Nine, ten, FREDDY IS BACK AGAIN!


Nästa år, närmare bestämt den 16 april, så kommer en remake av Terror på Elm Street. Jag hoppas att den "nya" Freddy Krueger håller måttet i att vara skräckinjagande och ful gubbe som håller mig vaken, som han gjort så många gånger förr...


 


Burkans och niqabens var eller icke vara - en kvinnorfråga?



De senaste dagarnas debatt, som inte handlat om Anna Anka, har handlat om en student vid namn Alia Khalifa, som vill ha sin heltäckande niqab i klassrummet.


Jag är ingen expert inom området och har funnit det svårt att riktigt kunna ta en tydlig ställing i frågan då både för- och motsidan har bra argument. Argument som inte alltid håller, men som jag ändå i viss mån kan köpa.


När vi då kommer in på om det handlar om en religionsfråga, kulturfråga eller en jämlikhetsfråga (förtryckarfråga), blir mitt ställningstagande mycket enklare. Oavsett om det handlar om religion, kultur eller jämlikhet, så är det upp till den enskilda individen att själv få betämma. I detta fall handlar det om kvinnan själv. 


Men då kan vi fråga oss om det alltid är det rätta? Ska en kvinna, som socialiserats in i en kultur där förtryck råder och där hon inte har samma rättigheter som en människa med penis, kunna ta det beslutet? Jag vet, det är att sätta saker till sin spets, men ack så sant. Det är samma som här hemma i trygga Sverige. Vi socialiseras till att bli de individer vi ofta blir, men det är en fråga för sig...


Jag läste i veckan en debattartikel i DN, som jag rekommenderar alla att läsa. Där ställer sig Dilsa Demirbag-Sten frågan om vi i Sverige skulle vilja bli representerade av Ulf Ekman från Livets ord. "Tänk då igen, för det är exakt det som händer mig, min familj och mina vänner som flytt islamiska diktaturer. De ledare som i olika politiska sammanhang får representera landets muslimer speglar på många sätt den bild som stora delar av det politiska och kulturella etablissemanget har av muslimer."


Ja, detta är en fråga som tål att diskuteras om och om och om och om och om igen... eller?!...





Kulturvecka



Det är kul att få vara mottagare ibland och inte alltid vara den som pratar och delger andra vad man tänker och tycker. Denna vecka har erbjudit "Flickan som lekte med elden", "Inglourious basterds" och ikväll "Sunset Boulevard"....






Vet du vad som händer på nätet?



Förra helgen stod jag med mina moderatkvinnor, här på gågatan, och delade ut information om 'grooming' eller 'gromning' som det även heter. Från den 1 juli i år trädde en ny lag i kraft där straffet för att utföra den olagliga handlingen ska vara böter eller fängelse i högst ett år. Grooming är alltså ett brott där en vuxen person tar kontakt med ett barn under 15 år, exempelvis via internet, i syfte att träffa barnet och utsätta det för sexuella övergrepp.


Jag tycker det är av yttersta vikt att sprida information till barn och föräldrar om att den krassa verkligheten ser ut på det här sättet. Det finns perversa människor runt om kring i samhället och vi måste se problemet för vad det är och inte bara önska att det inte finns. Saker försvinner inte bara för att vi låtsas att de inte existerar. Jag tänker i detta sammanhang på naiva föräldrar, som inte har en aning om vad som sker runt deras barn. Föräldrar som bland annat inte riktigt förstår vilken arena Internet är för olagliga handlingar.


Sprid ordet, så att vi kan skydda så många barn som möjligt!




Finns det någon mening med alla levande ting?



Funderar skarpt på om bananflugan finns för att reta gallfeber på mig eller om det finns ett djupare syfte med dess existen? I ärlighetens namn så betvivlar jag starkt det sistnämnda... Jag vet att det är "bananflugans tid på året" just nu, men GAAHH! Försvinn! Jag ser dem först i periferin och sedan attackerar de mitt totala fokus! Vinnande flyger oftast bananflugan - vinnande tills jag får lägga tassarna på den!

Nedan presenteras: The Bananflug.
Design: Anna 
  


Dåligt med civilkurage i dagens samhälle?



Den frågan har jag ställt mig många gånger. I dagens samhälle är man extremt fokuserad över sig själv och sin egna personliga framgång och utvecking att man i mångt och mycket tycks missa sina medmänniskor. Går man i sin lilla bubbla kan verkligheten, när den tränger sig på, verka skrämmande och något främmande. Jag menar inte att det är fel att röra sig i en enda specifik sfär och bara någon gång eventuellt få en glimt av hur världen ser ut för andra individer. Det jag menar är att det kan bli så fel när det väl händer någonting och man kanske inte riktigt vet hur situationen på bästa sätt skulle kunna hanteras. 


Jag ska här statuera ett exempel,  som hände mig här om dagen när jag var på väg hem från min träning. Jag bestämde mig att springa hem efter styrketräningen. Svettig och trött, med hög musik i öronen sprang jag förbi en gräsplätt. Mitt på den gräsplätten låg en man. Livlös. Jag stannade självklart och gick fram till honom. På säkert avstånd stod fyra personer, två och två, och bara tittade på mig och mannen. "Vad är det här?" skrek jag rätt så högt, då jag fortfarande hade musik på i öronen. "Vi har ringt polisen" svarade en av tjejerna mig tillbaka. "Jaha, men har ni kollat så han lever?" Frågade jag. "Vi tror att han andas" fick jag till svars. Genast slängde jag mig ner bredvid mannen och började skaka om honom och skrika lite lagom. Efter några minuter fick jag kontakt med honom. Jo, det visade sig att han var full... Men det hör inte riktigt hit nu. Mannen i fråga var stor och överviktig. Alltså kunde det ha handlat om följdsjukdomar från fetma, som exempelvis diabetes, hjärtproblem eller annat akut. Mannen var annars väldigt välvårdad och hade inte utseendet att vara en "vanlig" a-lagare. Gick ingen fram för att han var fet? Hade det varit annorlunda om det varit en tunnare människa? Eller om det hade varit en yngre människa? Eller är det så att det är dåligt med civilkurage i dagens samhälle?  


Människor ska se civilkurage som en dygd! Jag önskar att alla en dag ska våga stå upp, både för sig själv, men även för sina medmänniskor!





 


Little Britain mot Lilla Sverige



Har under kvällen suttit och skrattat, så tårarna runnit nedför mina kinder, till Little Britain. Helt otroligt vilken klockren humor det är. Sen är väl jag en tacksam person att visa humoristiska tv-serier för...


Jobbigt var dock att det på kvällens uppdrag granskning pratades om bärplockarna som kommer till Sverige. Deras arbetsvillkor och löner är inte helt ok enligt min mening. Bärplockarna får 10 - 15 kronor i timmen för alla de timmarna som de jobbar ute i skogen. För ett kilo bär får de 10 kronor. Det blir många timmars slit för att få ekonomin att ens gå ihop. Många av bärplockarna tar lån för att kunna ta sig till Sverige. Detta efter löften att få ihop en hel årslön på bara några månader. Detta händer alltså inte, utan de får istället skulder med sig tillbaka till sitt hemland och drabbas därmed ännu hårdare av fattigdomen. För det är inte vanliga feriearbetare, som vill tjäna en liten extra hacka för att kunna köpa en ny moppe. Detta är redan fattiga människor som försöker söka lyckan i ett främmande land. Detta samtidigt som många andra tjänar mångmiljoner på bärindustrin...


All heder åt den fria människan och hennes möjlighet att fritt röra sig i världen och arbeta, men detta falskspel är inte accepterbart någonstans! Som god kapitalist anser jag dock att det krävs ett reglement som styr upp det hela! Ni som inte vet hur ett kapitalistiskt ekonomiskt system är tänkt att fungera... kolla här!



   


Moobs - snart till för att användas?!



Kollade på tv igen... Den här gången var det debatt på svt 2. Jag blev inkastad i debatten, som otroligt nog handlade om att män ska få kunna amma sina spädbarn. Om det nu skulle lösa sig med hormoner och allt sådant som leder till att en man faktikst kan producera bröstmjölk tycker jag nog ändå inte att det är helt rätt. 


Jag är en feminist och förespråkar jämställdhet mest av allt! Men detta är väl inte en sådan fråga över huvud taget?! Jämlikhet mellan könen. Är det att båda måste amma? Är det att kvinnan ska kunna komma tillbaka till jobbet snabbare? Är det att pappan ska komma närmare sitt barn? Det är många frågor och jag lovar er, på debatt i kväll, kom det många dumma och helt orimliga svar.


Låt jämlikhetsdebatten handla om kvinnors och mäns lika rättigheter utifrån deras natur - åtminstonne! Sedan är jag med på att kriga för olika åsikter! Men denna debatt är ju nästan som att bråka om att kvinnor har mens en gång i månaden och att män faktiskt inte behöver ha det! Män ska ha mens! Män ska ha pms! De ska också få lida! Snälla... Lägg ner! Vi måste ha gått förbi den tiden. Det handlar inte längre om att kvinnan står vid spisen och mannen är ute och tjänar pengar. Eller att kvinnan inte har rösträtt och likställs ett barn, medan mannen får gå ut och ha fritt spelutrymme etc etc. Nu handlar det till exempel om, som många tjatar om, lika lön för lika arbete, plus och en himla massa annat!! 




 


Född i fel kropp



Jag har suttit och kollat på teaterföreställningen "Ångrarna", som nyss gick på svt 1. Ångrarna, är ett dokumentärt projekt och en dialog mellan två svenska män som båda ångrar att de opererat sig till kvinnor och som nu kämpar för att åter igen kunna få bli män. De försöker sätta ord på sina känslor och försöker finna svar på tunga livsfrågor. Svar som kanske inte finns och som kanske aldrig kommer att finnas?!


Jag tycker att frågor om transsexualism har en förmåga att, alldeles för lätt, hamna i skymundan. Lika viktigt som jag tycker det är med HBT-frågor i samhällsdebatten, så är frågor om att födas i fel kropp lika viktigt och rent generellt så måste de frågorna lyftas mer och oftare. Det handlar inte om en sexuell läggning och om att man ska få vara kär i den man vill. Transsexualism handlar bara om en uppfattning om det självupplevda könet och har ingenting med den sexuella läggningen att göra över huvud taget. Man kan alltså fortfarande vara antingen hetero-, bi- eller homosexuell. Det är viktigt att vi alla, i olika sammanhang, visar vikten av sådana existentiella frågor! För det är där såna funderingar hamnar. Alla har rätt att existera! Jag rekommenderar alla att gå in på svtplay.se och söka reda på "Ångrarna". Lärorikt och ett intressant...


Mot slutet av föreställningen så diskuterar de om sin missnöjsamhet och för fram ett framtidsperspektiv: "kanske blir det som den där danska filosofen säger; att vi om 3000 år kommer vara kön-lösa? Ja, om 3000 år kanske vi sitter här och bara är nöjda?" Fint sagt, tycker jag... hoppas dock att det inte måste ta 3000 år innan alla kan få vara nöjda med sig själva! Alla har rätt att existera!


Och så var det detta med att väcka debatt...

När jag på tåget, tidigt i morse, satt och bläddrade i tidningen, blev jag först lite förundrad när jag såg min egen debattartikel i tidningen. Jag hade förträngt att jag skickat in den... Men så var den i alla fall där. Och här kommer den igen:

PSYKIATRIDEBATT

Rom byggdes som bekant inte på en dag och anledningen att regeringen nu står inför stora utmaningar på området är en följd av att socialdemokraterna inte prioriterade psykisk ohälsa hos barn och unga under sina 12 år i regeringsställning, skriver Anna Nilsson.


Sveriges Television har i samarbete med Dramaten skapat ett tv-program för att sprida nyskriven dramatik. Programmet som sändes den 16 augusti berörde mig djupt. I en tonårsflickas gestalt fick vi se Filippa Bark, som vanligtvis är en humoristisk karaktär och som lätt inbjuder till skratt. Berättelsen om Filippas situation var nu istället gripande och hemsk. Vi tittare fick se hu Filippa talade om livets svårigheter utifrån ett barns och tonårings perspektiv. Vi fick följa Filippas familjesituation, hur andra elever skrattar och pratar illa om henne, hur klasskamrater har tagit kort på henne i duschen efter gymnastiken, och hon ställer frågor så som varför ska just jag leva?


Denna dramatisering presenterade på ett nyskapande sätt ett obehagligt ämne som berör så många människor. Det är många barn och ungdomar som i dag på olika sätt drabbas och utsätts för svårigheter och kränkningar som ingen borde behöva utstå! En av Sveriges största och mest stigmatiserande folksjukdomar är psykisk ohälsa.

Den psykiska ohälsan hos barn och unga har under lång tid ökat. Det är en överhängande hälsorisk som hälso- och sjukvården inte kan hantera utan att samarbeta med andra myndigheter. Det är viktigt att exempelvis förskola, skola och socialtjänst blir en del i arbetet att bekämpa och förebygga denna utveckling. Desto tidigare ett problem eller en svårighet kan uppmärksammas och lokaliseras, desto fortare kan arbetet i anknytning till det börja.


Alliansregeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att i år fördela 214 miljoner kronor i en satsning att öka tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det är en fortsättning på både 2007 och 2008 års satsning då sammanlagt 424 miljoner kronor betalades ut till landstingen och även det i riktade stadsbidrag för barn- och ungdomspsykiatrin. Den nuvarande regeringen såg tidigt behovet av att utveckla arbetet med barn och unga som ligger i riskzonen för psykisk ohälsa. De insåg att det är viktigt att samarbetet mellan olika parter fungerar och hela tiden förbättras, och att god tillgänglighet ökar möjligheten att snabbare få det stöd som krävs.

Självklart kan en sittande borgerlig regering aldrig tillfredställa den socialdemokratiska klagomuren. Behovet av satsningar på psykiatrin är stort och alliansregeringen har bara börjat sitt arbete för att förbättra situationen. Jag efterlyser dock lite mer självkritik och tillbakablick från oppositionen. Deras argumentation att alliansregeringen inte satsar på psykiatrin ter sig på gränsen till löjeväckande! Det kanske skulle vara mer klädsamt med lite självkritik. Under deras tid vid makten ökade antalet barn och unga i behov av stöd och hjälp.


Satsningen på barn- och ungdomspsykiatrin började på allvar med alliansregeringen och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i spetsen. Rom byggdes som bekant inte på en dag och anledningen att regeringen nu står inför stora utmaningar på området är en följd av att socialdemokraterna inte prioriterade psykisk ohälsa hos barn och unga under sina 12 år i regeringsställning.

Jag tycker vi ska ta till oss av det Filippa säger och visa varandra att vi bryr oss. Alla har rätt att få känna sig betydelsefulla och sedda. Ett barn ska inte känna att det känns som tusen knivar i mig. Satsningen som regeringen gör på psykiatrin kommer att leda till att den enskilda individen äntligen kommer att få stå i fokus.



Anna Nilsson (M)


 


Dags att ta nya krafttag!


Hej Hello!

Det var flera, åtskilliga, långa år sedan jag hade en blogg. Ja, det var i början när jag studerade, vilket var... ehh... ett tag sedan. Sedan tog livet en annan vändning och jag hade inte riktigt något intressant att skriva och delge andra. Jaha, tänker Ni och undrar om det kommer bli det nu då. Ja, så mycket kan jag säga Er att det kommer säkerligen att märkas. Jag kommer dock icke, någonsin, att ställa mig framför spegeln, filma mig själv, dra mig i håret och säga: "jaa.. ihm... är så snygg... ihhim".

Vilket fall som helst så måste jag lägga ner för dagen, jag har ju ett jobb att sköta i morgon...

Jag vill passa på att tacka min kära bror som hjälpt mig att fixa min blogg!! 


RSS 2.0